Wednesday, October 27, 2010
Sunday, October 24, 2010
Thursday, October 21, 2010
Joke of the day #1
Dengan confidennye nk tag out of office menggunakan Touch n Go.
Moment of recovery: 2 seconds n tagged out with proper staff ID yg tergantung di leher..
Kalau tidak da terpikir nk marah2 security kenape x boleh bukak gate.
Tuesday, October 19, 2010
Friday, October 15, 2010
how it all started.
Taken from facebook group: how i started in photography..
Suffian Ghazali nampak sgt cite korang tak menarik sebab tu xde yg reply! :P
so aku pon tambah la cite aku plak.. eventhough lebeh kurang n kurang menarik juga.. Oh well! biar kita syok sendiri..kate potograper tipu la kalau kate xponah camwhore sorang2! :P
so tanpa segan silu juga tipu.. cite diee.. bapak aku minat camera .. die dlu gune camera slr canon pastu sebagai anak laki.. selalu la time kecik kene tolong amik gambar.. kecik2 dah kene sound pasal composition senget.. gambar terpotong kapla.. tp tetap xde seni.. gambar orang kate cukup syarat .. belom nampak ke-power-an slr time tu.
masuk je zaman digital, igt lagi form 5 nye year book .. kelas aku x mampu bab pitih ni n juga IT utk beli digital camera.. still lagi guna filem.. kena basuh filem n tampal gambar 'cut-out' n scan.. compared ngn kelas lain.. mentang2 kelas IT .. sume photoshop.. mmg derang nye page la yg paling gempak.. so sampailah time bapak aku dapat hadiah digital camera Sony ber-LCD-kan 1x2" 3.2 megapixel lagi (waww!) .. mmg terus aku sambar camera tu n berkenalan dengan deviantart n photoshop.. semata2 untuk edit gambar sendiri dan post kt frenster (jujur beb :P). tapi mmg camera sony tu berjasa.. 3+ tahun gune amik gambar family n friends sampai la nazak lalu hilang kene curi orang gaji.. time tu dah nampak dah betape bes nye potograpi ni.. and lagi best pasal sume dalam digital.. xyah nk kumpul2 duit semata2 utk basuh gambar yg hasilnya kurang bes.. tambah plak time tu byk betul kaki2 seni kt deviantart yg mmg seko2 dasat betul 'art' derang..
lupe plak nk cerita.. sejak dapat camera digital sony tu.. n kehangatan camwhore dalam digital.. bapak aku pon da kurang gune slr die.. pasal malas nk basuh filem gak.. so time tu x nampak sgt keseronokan slr .. more to semangat digital..
fast forward 2006, post-death camera sony tu.. make tertimbul kembali perasaan inginkan camera slr.. nikon d50 menjadi pujaan.. 3 bulan mengidam.. tak tahan.. maka 5 bulan simpan gaji keje first yg x seberapa.. cukup masa.. still tak mampu nk 'own' d50.. terpaksa compensate with the next best thing.. semi-dslr Canon S3is.. no regrets.. gambar ok.. bile pegang ada la feel2 ala2 dslr.. semua tempat bawak camera tu dlm sling bag.. 6 megapixel pon jadi.. (pastu celaka punya nokia keluar n95 5megapixel camera.. potong stim betul).
bes bes camne pon.. S3is masih bukan DSLR.. tambah plak kengkawan yg berduit semua da UP DSLR.. mana tidak terbakar.. punya la lambat nk upgred ke DSLR pasal xde duit.. sampaikan bapak aku UP d80 dulu (ingtkan orang tue tu da malas amik gambar.. rupenye tak!) .. macam tak reti.. pinjam la dulu.. 2 -3 outing.. pastu terus nekad nk beli DSLR bile cukup duit..
ada la half way dok kumpul duit tu .. tersasul kejap.. sibuk2 usha barang kt e-bay (tempat durjana).. ter-bid pulak untuk Lomo LCA camera.. (bajet feel indie ar time tu) tapi dem son.. mmg gambar camera tu best .. hanya bajet untuk basuh filem je out..
2009 - sebagai hadiah graduasi pada diri sendiri.. kamek pon beli lah first n current DSLR.. keseronokan yg tiada batasan.. though tidak power mane gambar yg diambil.. tp total gambar yg ada dalam hard disk mencukupi untuk menceritakan the up's and down's dalam kehidupan sejak ada camera dalam tangan..
itupon belom kira gambar2 yang hilang sebab harddisk dulu crash.
in short.. i may not be a poet to leave my legacy in words.. but if i could build a house from these pictures, i wud be an immortal living forever in the best times of my life.
:P sekian!
Monday, October 04, 2010
Where did all the passion go?
You put your adult life into a 8-5 job. Waking up at 6am everymorning unwanting of the errands and work to come. The late sleeping hour of 2am catching up with all the necessity homely work.
24 hours in a day is not enough.
But it was fine a few months ago, staying back till 7 day in and day out. Now clocking out at 545 seems late.
Unmotivated. Is the answer.
Where did it all go? The motivation, the drive, the passion to excel in whatever you do?
Change was imminent but it was a sudden change. I was unprepared but felt ready. Now adapting to that change is taking all too long. 4 months down the line. Yet still unmotivated with each new leaf turned.
I guess I need to watch more of tony robins to find the inner motivation to move forward. Blargh.
Ok final rant for now. Will try to update pictures soon.















